REPORTAGE & FOTON:
Sri Lanka är ett fattigt land som drabbats hårt av den långvariga etniska konflikten mellan tamiler och singaleser. Befolkningens försörjningsmöjligheter är små och många människor arbetar under oschysta arbetsvillkor. Rättvis handel är ett initiativ till att skapa bättre förutsättningar för arbetare.
Det är juni 2008 och i en månad reser jag runt, tillsammans med Röda Korsets Folkhögskola, för att studera Rättvis handelsrörelsen på Sri Lanka. På grund av konflikten i landet och att kollektivtrafiken har utsatts för bombattentat får vi inte åka lokala bussar eller tåg. Vi åker ”tuk tuk” eller taxi, det senare känns inte miljömässigt rätt men det kan vara en billig livförsäkring. Ibland när vi åker förbi bussar inne i Colombo får jag ont i magen för att bussen bredvid kan innehålla en bomb, speciellt vid trafikstockning sköljer en känsla av obehag över mig. Jag tänker på de människor som bor i den här staden, de med begränsad ekonomi som inte kan välja bort att åka buss.
Obehagskänslan övergår till en känsla av orättvisa, ibland ignorans. Jag tänker mig att jag är någon annanstans, och inte bredvid ett mål för sprängattentat. Jag har även svårt att förhålla mig till den påtagliga fattigdomen. Den syns på gatan, på barnhem, i skolan, på både de konventionella och Rättvisemärkt-certifierade teplantagen, och hos hemarbetare. Jag hör fattigdomen tala när Anton Marcus, en viktig facklig representant för arbetare på Sri Lanka, berättar om situationen för fabriksarbetare. I deras kamp för bättre arbetsvillkor.
Som konsument av Rättvis handelsvaror i Sverige, sedan några år, har jag trott väldigt högt om Rättvis handel. När jag reser runt i Sri Lanka, inser jag att verkligheten är mer komplex än att arbetarna får en bättre lön genom att jag köper exempelvis Rättvisemärkt te från Sri Lanka. Det som är den största skillnaden mellan Rättvisemärkt-certifierade och konventionella plantage är premien de certifierade plantagen får. Den går till olika sociala projekt som bestäms av arbetarna själva. Men premien fungerar först när många människor köper det certifierade teet fram det konventionella. Samtidigt som jag blir något besviken över att jag trott mer om rättvis handel, så gör fattigdomen i landet att det känns än viktigare för mig att köpa Rättvisemärkt te. För det är, trots allt, ett mycket bättre alternativ än konventionella varor. Jag ser rättvis handel som en motkraft till den konventionella handeln idag som medvetet utnyttjar människor, fattiga människor. Det är ett initiativ som vill verka för det bättre, och som också lyckas med det även om det finns mycket som kan förbättras.
När jag i en vecka bor hemma hos en lankesisk familj i djungelbyn Wanniamunakole, ser jag hur rättvis handel där har kunnat förbättra människornas liv. I byn bor 48 familjer som helt försörjer sig på att odla senap, sesam, chili samt peppar men även olika frukter och ris. Kryddodlarna i byn har samarbetat med Rättvis handelsorganisationen PODIE, People´s Organization of Import & Export, sedan 15 år. Organisationen är ansluten till WFTO och genom samarbetet har mycket i byn förändrats. Idag odlas kryddorna enligt WFTO:s tio kriterier om Rättvis handel, som bland annat innebär bra arbetsvillkor, schyst betalt och marknadstillträde. Tidigare såldes kryddorna enbart på den lokala marknaden, genom organisationen har man fått tillgång till en större marknad bland annat i Europa. Det är viktigt för människorna i byn att utöka sin export, det genererar högre inkomst vilket gör det lättare att planera framtiden och ger större marginaler att kunna hantera oväntade utgifter. Förutom att man nu får högre betalt för kryddorna så kan man alltså exportera en större mängd. Idag är kryddorna även helt ekologiska, förut användes kemikalier som subventionerades av staten. Genom utbildning i ekologisk odling har PODIE kunnat hjälpa bönderna att helt ställa om sina odlingar till ekologiska.
Med hjälp av exportinkomsterna har man kunnat bygga en samlingslokal, där man anordnar bland annat fester, och kunnat bygga en förskola i byn. Förskolan är mycket uppskattat bland småbarnsföräldrar eftersom att alla barn tidigare behövt gå två kilometer till närmsta grannby för att gå i förskola. Genom PODIE:s sparsystem har några familjer haft råd att installera solenergi i hemmen. I Sri Lanka blir det kolsvart vid sjutiden på kvällen, så tillgången till elektricitet gör mycket för en familj. Det blir framför allt lättare för barnen att studera. Fortfarande är det många familjer i byn som inte har solenergi och använder sig av fotogenlampor, som bara ger ifrån sig ett väldigt svagt sken. I framtiden hoppas de kunna installera solenergi. Även hygienen i byn har förbättrats avsevärt efter att många har byggt stendass. Tidigare var det vanligt med sjukdomar eftersom att det var svårt att vara hygienisk. I djungelbyn är det cirka 35 grader varmt och på eftermiddagen när värmen är som mest påträngande går man till en vattentank för att svalka sig. Då tvättar man både sig själv och sina kläder. De vattentankar och brunnar som kunnats bygga med hjälp av exportinkomsterna är viktiga för människornas dagliga behov av vatten, men även till bevattning av odlingarna. Vattentankarna är gamla sjöar som tidigare varit uttorkade, men genom att bygga vallar runt de uttorkade sjöarna och samla regnvatten under regnsäsongen samlas vattnet på en plats och efter cirka två år bildas en sjö. Just nu bygger man en tredje vattentank som behövs för att utöka kryddproduktionen.
I Sverige kan vi köpa Rättvis handelskryddor från Wanniamunakole i Världsbutikerna. På så vis stödjer vi människor som är helt beroende av sina exportinkomster. Att de människorna får ett bättre liv gör det värt varenda krona. Hela debatten om att Rättvis handlade varor är dyra är så befängd. För mig bottnar det hela i de mänskliga rättigheterna och varje människas rätt till ett värdigt liv, till barns rätt till utbildning och en trygg framtid. Kanske måste jag och du omprioritera vad vi lägger våra pengar på? Många i Sverige har råd att köpa både rättvis handelsvaror och ekologiskt. Om inte vi skulle ha råd, vem skulle då ha det?
Fakta:
Sri Lanka har sedan 1983 hämmats av det inbördeskrig som bröt ut mellan regeringen och tamilerna i landets norra delar. Trots detta har landet kunna uppehålla en hög tillväxt, med en stor export av bland annat te, kaffe och gummi. I Sri Lanka finns det över 2700 teplantage, varav endast 17 är licensierade till Fairtrade/Rättvisemärkt.
Text & Foto: Linn Eriksson, kursdeltagare på Röda Korsets Folhögskola -08 2008-10-10
Mer info