ARTIKEL: Ska du köpa ett dussin rosor och en hjärtformad chokladask på alla hjärtans dag? Den 14 februari passar många på att förklara sin stora kärlek till någon utvald. De vackra rosorna har emellertid sällan producerats på samma kärleksfulla sätt som de inhandlas. Låga löner, livsfarliga besprutningsmedel och sexuella trakasserier är inget ovanligt i rosornas Kenya. Men det finns alternativ.
Det är nu två år sedan som rosor certifierade av Rättvisemärkt och den EU-stödda märkningen ”Fair Flowers Fair Plants” (FFP) lanserades i Sverige. Inför den 14 februari 2007 gick det för första gången att köpa blommor som producerats med hänsyn till mänskliga rättigheter, och valet av dag är givetvis inte en slump. Den största delen av världens rosförsäljning sker på Alla hjärtans dag.
Exploderad försäljning
I början av 2000-talet certifierades de första farmerna av Rättvisemärkt, och runt om i världen har försäljningen av Rättvisemärkt-certifierade snittblommor mer än fördubblats på bara några år. I Sverige såldes förra året över 13 miljoner Rättvisemärkt-rosor. Det finns ingen motsvarande uppgift för försäljningen av FFP-rosor.
Totalt sett är 12 procent av de snittblommor som säljs i Sverige importerade från låglöneländer som Kenya och Colombia. 2006 köpte vi rosor från Kenya för 62 miljoner kronor vilket är en kraftig ökning jämfört med tidigare år. Colombia, varifrån vi inhandlar nejlikor, är näst största importland, och på tredje och fjärde plats kommer rosländerna Zimbabwe och Ecuador.
Rosindustrin är mycket stor i Kenya, och sysselsätter mellan 40 000 och 60 000 personer. Eftersom blomsterplantagerna är beroende av säsongsarbetare är siffran periodvis betydligt högre. 65 procent av arbetarna på blomodlingar i Kenya är tillfälligt anställda.
Obligatorisk övertid
En vanlig arbetsdag på en kenyansk blomsterodling sträcker sig från klockan sju på morgonen till klockan sex på kvällen. Flera timmars obetald övertid är inte ovanligt. Arbetarna har inte alltid tillgång till vatten, och då en stor majoritet av de anställda är kvinnor är det även vanligt med sexuella trakasserier.
Trots att blomindustrin sysselsätter en stor mängd av Kenyas befolkning var enbart 6 000 av rosarbetarna 2003 medlemmar i Kenyas jordbruksfack. Detta kan delvis bero på att säsongsarbetare och andra som saknar fast anställning inte får ansluta sig. En annan anledning är att en del odlingar förbjuder oberoende fackföreningar och istället valt att satsa på så kallade välfärdskommittéer, ofta styrda av arbetsgivaren. Uppskattningsvis tillhör 90 procent av arbetarna ingen fackförening.
Kristina Gårdman gjorde 2008 sin kandidatuppsats i mänskliga rättigheter som en SIDA-finansierad fältstudie i Kenya. I studien, “Fairtrade and Human Rights in the Kenyan Cut Flowers Industry”, jämför hon bland annat blomsterodlingar certifierade av Rättvisemärkt/Fairtrade med icke-certifierade odlingar. En stor skillnad var öppenheten, som var betydligt större på Fairtrade-odlingarna. Arbetsmiljön var en annan skillnad.
– Det fanns tydliga skillnader på skyddsutrustningen. Sådant som gummistövlar, förstahjälpenutrustning och tillgång till dricksvatten är också lätt att förändra. Det som är svårare att förändra är jämställdheten. Kvinnorna kände sig inte diskriminerade men det var få kvinnor i toppskiktet och män var överrepresenterade, vilket kan förklaras med strukturen i samhället överlag.
Ohållbara löner
De låga lönerna är ett annat problem. Kenya Human Rights Commission kritiserade 2002 en del odlingar för att betala väldigt låga löner, ibland lägre än en dollar per dag. Även om de allra flesta har minimilön eller högre är det ändå svårt att klara sig. Landet har också blivit betydligt dyrare efter våldsamheterna som plågade Kenya förra våren. Kristina Gårdman menar att priserna nästan är på europeisk nivå, även om det är något billigare att leva på landsbygden.
– Jag kan inte förstå hur de kan klara sig på de löner som de får. Många som jobbar inom blomindustrin är ensamstående mammor, och att ha en lön på 600 kr i månaden blir då ofattbart med tanke på hyra, mat och skolavgifter.
Hur ställer sig då de svenska butikerna till de kränkningar som förekommer inom blomindustrin? Fair Trade Center, som släppte en rapport om snittblomsindustrin i somras, skriver att Coop och ICA har högt ställda krav på produktionen, men att uppföljningen är bristfällig. Det finns 2 000 blomsterbutiker runt om i landet, men få av dem ställer några krav alls.
– Varje företag och handlare som säljer blommor till konsumenterna bör ställa krav på sin leverantör att mänskliga rättigheter respekteras i produktionen av blommorna, sa Minna Janusson, projektledare för undersökningen vid Fair Trade Center, då.
Giftiga kemikalier
Det finns ett 30-tal producenter som säljer Rättvisemärkt-certifierade blommor, främst då i Kenya, men också i Tanzania, Zimbabwe, Indien, Ecuador och Colombia. FFP begränsar sig inte till utvecklingsländer utan certifierar också odlare i Europa och Nordamerika. Men även FFP har anslutna producenter i Kenya, Ecuador och Colombia, för att ta några exempel. FFP certifierar till skillnad från Rättvisemärkt också krukväxter.
Fördelen för de anställda är att de får ta del av de självklarheter som ska komma alla till del som arbetar på en blomsterfarm som säljer Rättvisemärkt- eller FFP-certifierade rosor: rätt till minimilön, deras barn får inte arbeta och att det finns regler för kemikaliehanteringen, för att nämna några exempel.
Flera bekämpningsmedel, som kan orsaka huvudvärk, lungproblem, hudskador, missfall och sterilitet, och som därför är förbjudna i Europa och USA, är tillåtna i Kenya. De kemikalier som listats som extremt eller mycket farliga av WHO är därför otillåtna av både Rättvisemärkt och FFP. Det fanns få arbetsrelaterade sjukdomar på de Fairtrade-plantager som Kristina Gårdman besökte.
– Man hade slutat med vissa kemikalier och följde framför allt regleringar kring de kemikalier som man använde, säger hon.
Ställ krav
En skillnad mellan de båda certifieringarna är att Rättvisemärkt har en premie, baserad på försäljningen. I Kenya har premien på de olika farmarna använts till att bygga lokaler att använda för vuxenutbildning, borra brunnar och att utrusta daghem och lokala skolor med bland annat böcker, bänkar och stolar. Huvudsaken är att premien kommer de anställda till del.
För den som är intresserad av att fördjupa sig i fler skillnader mellan de båda märkningarna har Fair Trade Center gjort en jämförelse, se länk nedan.
Finns inte FFP- eller Rättvisemärkt-certifierade rosor i din butik? Fråga efter det! Ett tips på vägen är att Coop och ICA har ett stort utbud av Rättvisemärkt-certifierade rosor. Den hjärtformade chokladasken då? Kakaoindustrin är minst lika smutsig som blomsterproduktionen, och barnarbete, tvångsarbete, låga löner och svårigheter att organisera sig fackligt är bara några exempel. Det finns flera företag som säljer hjärtformade chokladpraliner som är Rättvisemärkt-certifierade, fråga i din butik.
Text: Ellen Albertsdóttir 2009-02-13
Foto: judepics cc
Läs mer