REPORTAGE & FOTON:
Lokala producenter för organisationer inom Rättvis Handel i Nepal tar emot turister som en kompletterande inkomstkälla till det traditionella hantverksarbetet. Genom att erbjuda husrum, mat, inblick i lokalt vardagsliv och kultur samt själva göra prissättningen gynnas de direkt av dig som turist. Organisationernas satsningar på att utveckla bybornas möjligheter att ta emot turister gynnar hela lokalsamhället.
Jag och min kollega träffar Sunil Chitrakar, VD för organisationen Mahaguthi som utgör en av medlemsorganisationerna i Fair Trade Group Nepal (FTG). Mahaguthi påbörjade arbetet med turism som en komplementerande inkomstkälla för sina producenter så sent som 2007. Till dags dato har endast en handfull grupper åkt iväg på resor arrangerade av Mahaguthi, varav vi är en. Mahaguthis plan är att lära sig mer om hur man kan arrangera för turism i byarna och vem de ska ta betalt av. Kunskap om marknadsföring och om producentgrupperna finns redan. Reseagenturen har logistikkunskaper även om Fair Trade in Tourism är en ny gren även för dem.
- Vi behöver inte göra stora investeringar varken för producenterna eller byborna. Lite kunskap, extra rum och vissa sanitetsförbättringar, det är allt. Familjerna behöver lära sig att sätta priser, hur de kan ta ut ett högre, skäligare pris så att de kan gå runt ekonomiskt. Vi behöver lära oss hela kedjan; hur man huserar turister och förbättrar logistiken. Och det är där Mahaguthi kommer in, säger Sunil Chitrakar.
Mahaguthis tanke är att utveckla olika paket som säljs i flera länder. Just nu har ett paket presenterats i Storbritannien för Trade Craft UK. Marknadsföring sker även i Indien och Bangladesh. Mahaguthi söker även ytterligare samarbetspartners i Nepal och tänker kontakta resebyråer i utlandet. Äventyrsresenärer är en särskild målgrupp. Tillsammans med reseagenturen förs en diskussion hur man i först och främst Asien vidare kan marknadsföra Fair Trade in Tourism/alternativ turism. Från och med 2009 planerar man att satsa ordentligt och förbättra det organisatoriska för Fair Trade in Tourism, samt att registrera ett separat bolag för resorna. En lokal fond kommer att utvecklas i byarna för att fler producenter ska kunna ta emot gäster. Sedan är målet att antalet besökare kommer regelbundet.
Ghalegaun
Ghalegaun är en av byarna i Anapurna Conservation Area som erbjuder Village tourism. Byn nås med minibuss, van eller till fots via staden Besisahar som utgör en av tillträdesportarna till Nepals största naturreservat. I byn finns 115 hushåll. De flesta lever av jordbruk och boskapshållning men även av turism. En majoritet av invånarna tillhör den etniska gruppen Gurung vars byggnadskonst, tradition och kultur starkt lever kvar i samhället. Förutom naturupplevelsen är det också produktionsteknik, material, religion och dans etc. som turisterna erbjuds inblick i. Byn erhåller mycket stöd från olika organisationer för marknadsföring och ökad turism. Tjugosex hushåll har möjlighet att erbjuda inackordering med totalt 52 sängplatser.
Reseskildring
Färden går från Kathmandu via Mahaguthi och en reseagentur mot staden Besisahar i centrala Nepal. Med på minibussen är även vår guide. P.g.a. monsunregnen går färden vidare med van istället för vandring till byn Baglungpani. Den överlastade bilen lutar oroväckande mot dalgången 1500 meter ned och får våra hjärtan att slå dubbla slag. Slutligen fastnar den i lervällingen och vi väljer av hänsyn till dem där hemma, till övriga passagerares munterhet och till guidens besvikelse att använda våra apostlar. I byn möter oss enorm gästfrihet och i mörkret och dimman serveras vi en underbar Tupka (tibetansk nudelsoppa) innan vi gör natt ovan torkande vitlök och potatis.
På stigar med efterhängsna blodiglar banar vi oss morgonen därpå mot byn Ghalegaun. I det ihärdiga regnet kan vi endast skymta de snöbeklädda topparna. Byn är närmast folktom sånär som några kvinnor som kardar, spinner och väver ull samt inhyser trötta, våta turister. Resten av byborna är ute på plantagen och sätter ris. Under högljutt protestkackel samlas hönorna in för kvällen och vi bjuds därefter in i ett kombinerat kök, vardags- och sovrum.
Där bor Durkha Devi Ghale, 40 år tillsammans med sin systerdotter som är nio år. Familjen består av en ogift son som bor i Kathmandu och är lärare i koreanska, en gift dotter som bor i Pokhara och maken som bor och jobbar i Besisahar med att hjälpa byinvånarna från Gurung, Ghale och Ghalegaun-disktrikten med pass etc. Även morföräldrarna bor i Besisahar. Hon träffar sina barn träffar cirka tre gånger per år. Inkomsten består av tio får, viss hantverksförsäljning och sedan år 2000 även av turism. Hon tar emot två-tre turister per månad. Under högsäsongen för trekking kan det bli fler. Som längst har en holländsk volontär i lokala skolan bott hos henne i tre månader. Durkha tjänar cirka 50 % av inköpspriset på mat och dryck plus kostnaden för boende genom turismen. Hennes inkomst har klart förbättrats sedan hon tagit emot turister men hon skulle behöva ytterligare intäkter.
- Jag vill läsa mig hur man hanterar bin så att kan jag kan sälja honung. Det finns inget dåligt med turism. Jag vill att fler ska komma hit så att jag kan starta ett företag. Min önskan är att du kommer tillbaka och bor här igen. Berätta för dina vänner hur du har haft det så de också kan komma hit, säger Durkha Devi Ghale.
I eldens sken försöker vi mötas över kulturerna och delar den mest gudomliga dal bat som kan avsmakas sittandes på ett jordstampat golv.
Hjälp till att sprida budskapet om andra sätt att resa på!
Journalisten Jenny Dielemans är den som senast ökat uppmärksamheten kring problemen med turismindustrin genom sin bok ”Välkommen till paradiset”. Hon tar upp det faktum att vi som turister oundvikligen påverkar de platser vi reser till och ställer krav som rimmar illa med vår strävan att finna de platser där inte ens Robinson Cruse satt sin fot. I spåren av vårt resande avverkas inte bara skog för att bygga turistanläggningar utan även människor som inte har andra alternativ än att låta sig utnyttjas för att stilla sin hunger. Till problematiken hör även att endast en bråkdel av de pengar vi brukar under semestern kommer lokalsamhället till gagn. Det mesta hamnar istället i fickorna på rika företagare i västvärlden som står som ägare till anläggningarna.
Community driven tourism, Alternative tourism, Village tourism och Ecotourism är ytterligare benämningar på alternativ för ditt resande.
Text & Foto: Lotta Eriksson, kursdeltagare Röda Korsets Folkhögskola 08 2008-11-15
Läs mer